Åhh vad jobbigt det är med hormonerna, för när jag väl får asgarva så börjar jag alltid att grina det bara kommer, så då är man ledsen istället när man nyss vad as glad. Det är helt sjukt. Iaf så nös jag när jag satt och åt frukost så det sprutade ut munnen på mig och då blev det att jag skrattade för det var verkligen så fult, sen så började jag bara att grina, Peppe han bara skrattade åt mig han vet inte hur han ska bete sig när man i ena sekunden skratta och i andra grina. Jag förstår honom. 

Det är lite som man inte vet vem man är ibland. För ena sek vill man ha kärlek och uppmärksamet som möjligt och i andra så är man självständig

Jag längtar verkligen tills jag får vara mig själv igen :) Sen kommer det ta ganska länge innan vi skaffar ett syskon till Birger. Eller så kanske det räcker med bebis vi har nu <3